eliinceciiliia

Vaknade lite halvsur idag! Aja, det är iaf inte bara jag som hr ett grått regnmoln ovanför huvudet i dag!
Pratade iaf med Ville igår som frågade hur det gick med jobb osv.. Jag har känt nu en längre tid att ljusare tider väntar men igår slog hans fråga mig som en känga i magen! Jag har gått och varit glad det senaste nu och verkligen känt att jag är på väg.. (Jag har mer eller mindre redan "fått" jobb, men nu har det kommit en massa "jag ska bara"! Vilket innebär skicka papper till polisen o få sitt register utskrivet och sen få tag på denna person som kan ge mig jobbet) Just detta sista, om att få tag på personen har varit lite svårt då hon är väldigt upptagen, åtminstone så pass upptagen så att hon är omöjlig att få tag på per telefon eller att ringa tillbaka! PUUUH!!! Jag börjar snart få gråa hår, god damn it! Aja, vill ju gärna ha jobbet men i och med denna omöjliga uppgift så väntar jag inte länge, jag fortsätter söka annat och ser om det är någon som jag åtminstone kan komma i kontakt med! Jag har liksom inte tid och vänta längre.. Trots att hon är upptagen och allt det där så fortsätter ju faktiskt mitt liv och min klocka tickar på som vanligt! För henne handlar det kanske bara om någon dag eller vecka men för mig så känns det som att det är tid som jag inte får tillbaka!
Iaf, back to where we started! Samtalet... Kängan osv! Jag har som sagt känt att ljusare tider väntar och att det snart är min tur men i och med detta med "den omöjliga uppgiften" så känns det som att han drog ner mig igen! Jag har ingen anledning till att vara glad, jag har ju inte fått något jobb än, inte skrivit på papper, fått någon lön, varit där eller åtminstone fått kontakt med någon! Jag känner inte att jag vill eller ska ge upp, nej det är jag för jävla bra för! Min tid kommer den också ska ni se, det ska jag se till... För det är endast upp till mig att se till att det händer.. Men att svara i en jäkla telefon, är det för mkt att be om in return? Jag tycker ju inte det! Finns mkt mer om detta som jag hade kunnat dra upp men i och med att internet är till för alla och att vem som helst kan komma in här och läsa så väljer jag att inte göra det! Jag tycker iaf personligen att jag kan få vara sne över denna situationen som jag har blivit satt i! 
Aja, jobb ska jag ha iaf! Sen om det blir där eller inte, strunt samma! Deras förlust om dom inte satsar på mig! Sen tror jag också att allt händer av en anledning! (även om det är svårt och se varför) Jag vänder därför nu denna negativa situation till något positivt! Jag kommer få ett jobb och väl där ska jag KICKA ASS! ;)

Nu ska jag ta mitt paraply och ge mig iväg, lunch med Susanna och Emelie.. Kanske även Nathalie!
I morgon är det fest med TJEJERNA! Klackarna i taket! :)

Haj haj!