Don't rain on my parade

Vaknade idag och såg att jag hade fått ett mail från en väldigt otippad person. Börjar nyfiket läsa och ett leende spred sig från öra till öra och sen brast jag ut i stortjut - träffade rakt i hjärtat! Jag tänker att sådana här människor finns ju inte längre, de som bryr sig om andra, framför allt om man inte känner varandra så väl.

Hur som haver, att någon lägger ner sin tid för att berätta att jag ser & hör dig är för mig helt ofattbart. Någon som bara vill en väl utan en egen vinning, fantastiska människa.. Du ska veta hur mycket det betyder för mig! Tack vare dig har jag nu solsken på mig!

Citat från mailet: "Vad jag vill säga till dig är att jag tycker att du är en helt underbar människa. Du har en viss sorts glöd i dina ögon - en värme, kanske livets värme."

Detta fick som sagt mig till att lysa upp och saker och ting känns inte lika grått länge, det krävs så lite. Eller enligt mig är det en otroligt stor gest..

En del av mitt svar var: "Här är jag nog annorlunda, jag kastar mig rakt ut för stupet gång på gång.. Kanske är det endast så en riktig idiot gör, men jag väljer att se det från den ljusa sidan och ger mig fan på att jag åtminstone är kapabel till att älska! Där är det inte sagt att jag inte känner smärta för det.. Såklart att jag gör, jag slår mig jag också, det viktigaste är att man reser sig igen och sättet man reser sig på. Allting har sin tid, det kan göra jävligt ont, men jag vet åtminstone att jag lever, right?! Jag kan ta mycket skit innan det är nog, men livet är inte livet om du inte gör misstag.. Gör dom gång på gång, vad är egentligen fel med det? Min rädsla i livet är att jag sitter på ålderdomshemmet som ett litet russin och tänker tillbaka på mitt liv utan att ha något att tänka tillbaka på. Gör dumma saker, kasta dig utför och skratta sedan åt den dåren du är! Så som jag ser det så bjuder jag på mig själv. Livet är för kort för att ta allting seriöst, det finns utrymme för det också. Jag tror att om man kan ta vissa saker och ting som en klackspark så har man hälften vunnet.. Så länge man är sann mot sig själv!"


Där ska mycket till för att bryta ner mig, men väldigt lite för att få mig till att le! Inte ens i det mörkaste mörker står man själv!

/Dharma...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0