eliinceciiliia

För några veckor sedan fick jag en smäll från ingenstans. Hade kalas hemma hos pappa och hela familjen var samlad. Rätt var det var fick jag ingen luft och var tvungen att gå därifrån. Ringde mamma som lugnt förklara att jag hade fått en så kallas ångestattack och att jag bara skulle andas. Kalaset fortsatte och jag fick gå in igen. Efteråt körde Viktor hem mig till mamma där även Sara var, väl där hemma kände jag mig lugnare men jag hade ont, överallt.. Det går helt enkelt inte och förklara hur det känns, det gör bara ont!
Jag har hamnat i så kallade höstdepressioner sen jag började gymnasiet, antagligen beror det på inre stress, höga förväntningar på mig själv samt någon typ av rädsla, vilket också resulterar i att jag helt enkelt inte gör något åt saken (vad jag nu än mår dåligt över.) För min teori som jag gör omedvetet är att "om jag inte gör något-finns där inget som kan gå fel" och där av inga förväntningar som går i krach, vilket sen resulterar i en ond cirkel! Antingen är man en "ledare" eller en "följare" och jag har fått reda på att jag är en "följare" vilket inte är roligt och säga högt, detta är i alla fall när jag slåss för min egna rätt, min egna kamp, mkt lättare och bara rulla runt och spela död!
Men det som slog till sist kan jag helt enkelt inte hantera.. När jag hamnar i de här depressionerna så är jag oftast själv och gråter en skvätt sen är det över.. Det som skrämde mig med denna ångestattacken var att jag var i ett rum fullt av folk som jag känner och som bryr sig om mig och tvärtom, men ändå så slog det till med all sin kraft.. Och där har den hållt sig sen dess. Inte hela tiden men den finns där och när den kommer fram så suger den ut all den energi och kraft jag har.

Hur som helst, detta är inget jag skäms över och jag tror också att det är vanligare än vad folk tror! Men det positiva i allt detta är att jag verkligen har tänkt igenom vad som betyder för mig och vad som inte gör det! Min familj som har kommit i första hand nu den senaste tiden, mina vänner och min underbara och mkt stöttande pojkvän.. Jag lägger helt enkelt min energi på de som jag vill lägga energi på, de som får mig och må bra! Folk tänker på sig själva, saknar empati och respekt för andra! Och nu vet jag att i slutändan har man bara sig själv! Så från och med nu lägger jag all min tid åt de som betyder! Och er lägger jag i min heart-shaped box!<3